Efter tio minuters letande och ropande efter denna
underbara lilla kille började hela stranden engagera sig.
När vi fortfarande inte hittat honom efter 35 minuter,
nu med hjälp av ca 100 personer, fick vi ringa polisen.
Ångesten och skräcken av att inte veta vart ditt barn
är griper tag i en skoningslöst. Alexander fick panik, men
med hjälp av underbara, snälla och hjälpsamma människor
lugnade han sig mellan varven. När jag sprang för att möta
polisen kommer en man körandes på rullskidor och säger
att de hittat Sebastian. De 200 meterna fram till stranden
kommer jag minnas varje andetag av i resten av mitt liv.
Mår han bra? Är han skadad eller värst av allt lever han?
Hela min ångest och skräck släppte i form av en flod av tårar
när jag fick hålla honom igen! Han var hel och fin men oehört ledsen!
Mina lille pojke skulle bara leta pinnar...
Vill tacka alla fantastiska och goda människor som befann
sig på Yngsjöstrand denna dag!!
1 comment:
Mina ögon tåras då jag läser om det fasansfulla ni upplevde förra veckan. Så otroligt skönt att allt gick bra!
Era killar är verkligen toppenfina Maggie.
Varm kram, Anna
Post a Comment