Vi traskade vidare längs en led och kom så
småningom fram till en av alla Kullabergs grottor.
Det var brant, men det fanns ett stadigt rep att
hålla sig i, och barnen var jätteförsiktiga. Väl nere
var det helt stilla och tyst. Det enda som hördes var
små vågor som letade sig in mot stenstranden.
Många stenar hade formats runda som stora ägg.
Här drack vi kaffe och njöt. Ännu en magisk stund
i livet!
No comments:
Post a Comment